Jag heter inte Miriam

Vilken gripande roman av Majgull Axelsson. Jag heter inte Miriam är en roman om identitet, utanförskap och mörka hemligheter. Man får följa en föräldralös, romsk, ung kvinna under andra världskriget och hur hon tog den judiska identiteten Miriam för att överleva kvinnolägret i Ravensbrück. 

Miriam lyckas överleva både Auschwitz och Ravensbrück och kom till Sverige med de Vita bussarna. Hon behåller identiteten Miriam och gör allt för att dölja sitt ursprung och förflutna. När hon fyller 85 år råkar hon försäga sig att hon inte heter Miriam och hennes familj tror hon börjar bli dement. Sanningen kommer krypande och Miriam börjar berätta sin historia.

En stark roman om livet i lägren, romers situation och hur tiden efter andra världskriget var i Sverige. Absolut läsvärd och boken får 5 av 5 i betyg.

Annonser

Sanningen om fallet Harry Quebert 

705 sidor på tre dagar hinner man läsa när man prioriterar bort annat och går in i sin osociala bubbla. Jag fick ett tips om denna roman skriven av Joël Dicker och den verkade lovande från start. 

Boken handlar om Marcus Goldman, en författare som slagit igenom stort med sin debutroman men som nu har skrivkramp då han ska påbörja sin andra roman. Han åker till sin gamle vän och mentor Harry Quebert för att finna sällskap och inspiration men det blir början på något helt annat. I Harrys trädgård hittas Nola Kellergan, en femtonårig flicka som försvann under mystiska omständigheter för över trettio år sedan. Nola hittas nedgrävd med en kopia av manuset till Roten till det onda, en roman som gjorde Harry mycket berömd. Harry blir anklagad för mordet på Nola och Marcus försöker hjälpa sin vän. Tillsammans med polischefen försöker de förstå vad som har hänt och samtidigt börjar Marcus skriva en bok om fallet. 

 Joël Dicker lyckas få till en riktig bladvändare, så bli inte avskräckt när du ser att det är över 700 sidor. Man får följa med vad som händer i mordutredningen, Marcus arbete kring nya romanen, vad som hände sommaren 1975 då Nola försvann samtidigt som man får veta hur universitetsläraren och studenten blev nära vänner. Allt eftersom man tror man kommer närmare sanningen styrs handlingen åt ett annat håll och nya karaktärer presenteras. Det gör att man inte tröttnar, förutom att det är många personer att hålla koll på. Ibland kan personporträtten vara något platta men trots det lyckas Joël Dicker få till en riktig bladvändare. Litterärt adrenalin enligt Le Figaro på omslaget. Kan absolut hålla med. Boken får 4 av 5 i betyg.



En fransk curry – 100 steg från Bombay till Paris

En fransk curry – 100 steg från Bombay till Paris, skriven av Richard C. Morais, är en härlig historia om en ung man som heter Hassan som växer upp i Indien men under tragiska omständigheter måste fly med sin familj. Familjen har en stor kärlek till mat och redan i Indien är de kända för sin restaurang. Flykten går från slummen till London, för att senare hamna i en fransk alpby. Där öppnar de en indisk restaurang mittemot en ansedd lyxrestaurang och det tas inte emot med varm hand. Madame Mallory, ägaren till lyxrestaurangen, gör allt för att driva iväg familjen. Hassan får dock chansen att utvecklas som kock och det öppnar upp möjligheter så han flyttar till Paris och öppnar tillslut en egen restaurang.

En fransk curry är en varm berättelse där både karaktärerna och maten har huvudrollen. En bok om familjeband, kärlek, arbetsmoral och respekt för likasinnade. Morais lyckas få fram en berättelse som flyter på med bra språk och dialog samt detaljerna kring matlagning och framför allt smakupplevelsen. Enligt The New York Times är ”En fransk curry en charmig roman, där Slumdog millionaire möter Ratatouille”. Kan bara instämma. Boken får 4 av 5.

Tydligen har boken filmatiserats. Skulle gärna vilja se den. Spännande och se om de har lyckats.

IMG_0185

Min mormor hälsar och säger förlåt

I slutet av förra året läste jag romanen Min mormor hälsar och säger förlåt. Det var andra romanen jag läste av Fredrik Backman. Förväntningarna var ganska stora då En man som heter Ove var en rolig och härlig läsupplevelse.

Man får följa Elsa, en lillgammal sjuåring som uppfattas ganska egen och tvär. Hennes enda vän är hennes mormor. En galen kvinna som gör allt för sitt barnbarn och den enda som förstår sig på Elsa. De bor grannar i ett hyreshus och mormorn gör allt för Elsa. Men en dag finns inte Elsas mormor mer utan Elsa får fortsätta äventyret genom brev som mormor har lämnat efter sig. Det hemliga språket får en annan innebörd och deras fantasivärld får en förklaring. Samt varför alla grannar är så knäppa som de är.

Boken cirkulerar kring hyreshuset där Elsa bor och boken belyser rätten att få vara annorlunda och Backman lyckas få en att tycka om de där karaktärerna som man annars inte hade orkat stå ut med i verkliga livet. Backman är en bra berättare även om det kanske är aningens för många karaktärer och ord från hemliga språket att hålla reda på. Språket flyter på och det är allvar blandat med humor. Boken får 4 av 5 för det är en ren läsglädje.

Min mormor hälsar och säger förlåt.

Min mormor hälsar och säger förlåt.

Tango för vilsna själar

Jag har precis läst klart Tango för vilsna själar av Lucy Dillon. En ny författare för mig och enligt henne är dansa detsamma som att dricka champagne utan att få baksmälla. Kan inte hålla med henne än men visst låter det trevligt.

Man får följa Angelica som återvänder hem för att ta hand om sitt föräldrahem. Mamman har nyligen har gått bort och storstadslivet lockar inte som förut. Angelica har proffsdansat i sällskapsdans i flera år och bestämmer sig för att starta en danskurs på orten. Man får även följa flera av personerna som börjar danskursen. Katie och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, Lauren som drömmer om det perfekta bröllopet samt Bridget, Laurens mamma, som försöker få bukt på ekonomin som har spårat ur. Under danskursen lär sig paren mer och mer om olika danser men även om sig själva och sin danspartner.

Språket är enkelt och det är ett skönt läsflyt i den och det är en bok som passar in i feelgood-kategorin. Positivt överraskad och kommer definitivt läsa fler böcker av Lucy Dillon. Boken får 4 av 5 av mig.

2015/01/img_0184-0.png

Stoner

I december läste jag klart John Williams roman Stoner och det är en bok som blivit mycket hyllad.  Den kom faktist ut redan 1965 men blivit återutgiven.

Det är en berättelse om William Stoner, en lantbrukarson som växer upp i Missouri. Trots begränsad ekonomi lyckas Williams pappa skicka honom till en lantbrukshögskola. Tanken är att han ska få utbildning och sedan kunna ta över gården efter fadern.  Så i början av 1900-talet börjar William sina studier men får upp ögonen på litteraturstudier istället. Den enkle bondsonen blir allt mer rotad vid universitetet och så småningom blir han lärare själv och inte alls intresserad av att återvända till Missouri. Han tror sig finna kärleken och gifter sig men det är ingen lyckligt äktenskap. Det är först när han träffar en älskarinna som han blommar ut eller de första åren med sin dotter. Han får en fin kontakt med dottern men allt eftersom försöker hans fru vända dottern emot honom.

Romanen känns väldigt enkel och egentligen händer det inte så mycket fast ändå flyter det på. Man får liksom följa Stoners hela liv och hur han kämpar sig fram både privat och som lärare. Språket är välskrivet och det är svårt att sätta fingret på vad som var så himla bra och intressant. En bok som Boktipset trodde jag skulle gilla starkt och det gör jag men inte så den får 5 av 5. Kanske hade för höga förväntningar som oftast. Ingen bok jag själv hade valt om det inte var för en kollega som tipsade mig. Den får 4 av 5 för den är ändå läsvärd.

Stoner av John Williams.

Stoner av John Williams.