Surt sa räven om rabarberna…

Så hette boken som vi diskuterade i går när bokcirkeln träffades på Bishops arms. Boken är skriven av Karin Brunk Holmqvist och jag hade inte hört talas om henne tidigare.

Man får följa pensionärsparet Andersson, Berta och Gunnar, i deras vardag i Simrishamn. Boken utspelar sig i mångt och mycket i lägenheten eller på kolonilotten som de har. Man får också inblick i deras närmsta vänners liv Hjördis och Konrad som också bor granne med dem.

Paret Andersson lever ett mycket rutinartat liv där mycket kretsar kring byggandet av Gunnars bod på kolonilotten eller Bertas plantor på kolonilotten samt allt skvaller och rykten som sker. Vem sa vad och vem gjorde så och varför.

En lättläst, mysig bok men inte så mycket mer. Boken handlar mycket om rutiner och det känns som de blir förstärkta ju äldre man blir och det lyckas författaren skildra bra. Trots att boken var ganska tunn tog det längre tid att läsa den än vad jag trodde eftersom den inte riktigt var tillräckligt gripande. Man fick lite känsla av Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith när man läste den. Gillar man dem kanske man gillar denna också. Jag tyckte första boken i den serien var ok men sen hade jag svårt att fortsätta läsa uppföljarna. Boken får 2 av 5. Det finns bättre feel good-böcker att läsa.

 

20140604-220538-79538801.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s